Missintoning/missinkänning av föräldrar. (påträngande och inkräktande)

För oss som utforskar oss själva inom anknytningsteorins ramverk som vanligtvis har 4 olika anknytningsstilar (Säker anknytning, Osäker-undvikande anknytning, Osäker-ambivalent anknytning och Desorganiserad/desorienterad anknytning). Här har jag hittat något som för mig är utmanande att se och förstå. Det kommer mer och mer klarhet med tiden och i denna text vill jag dela lite av det jag lärt mig se hit tills. Jag noterar att min nyfikenhet stannat kvar på "osäker ambivalent" där det står följande:

"Det osäkra ambivalenta barnet har vuxit upp med en inkonsekvent primärvårdare, som ibland är mycket lyhörd och perceptiv, men kan också vara påträngande och inkräktande. barnet kan inte vara beroende av vårdgivaren för förutsägbar intoning/Inkänning och anknytning, och utvecklar följaktligen osäkerhet och oro för intonad kontakt med andra. Osäkra ambivalenta vuxna tenderar att känna sig alltför beroende och lida av övergivenhetsångest och en allmän känsla av att relationer är opålitliga."

Min nyfikenhet har varit kvar på "påträngande och Inkräktande" och jag har haft svårt att se att det har hänt för mig samtidigt som jag utforskat att se om det kan vara så för mig i relation till mina föräldrar. Min första respons var att nej det har inte hänt. Men tänk om det är något som jag är så van vid så jag inte ens kan se det? Det gör mig väldigt nyfiken och intresserad att kolla mer på det. Sen har jag långsamt över flera månader lärt mig se små tecken på övertramp på mina gränser i relation till min mor.

Detta är ju trickset/svårigheten med att ha vuxit upp i olika dynamiker. Att just se igenom dem för det har varit det vattnet jag har simmat i hela mitt liv. Det är vad jag är van vid. Jag vet ju lixom inget annat fören jag har fått uppleva andra relationer där människor tar ett större eget ansvar för sin upplevelse och sina känslor framförallt. Jag tror att vi många gånger behöver uppleva kontraster för att lära känna oss själva och andra. Jag ser kontakten med mina föräldrar som en stor möjlighet att verkligen förstå mig själv mer i form av impulsmönster och karaktärsdrag som jag har utvecklat.

Här är en dynamik/situation som jag kan hamna i med min mor och det har varit riktigt svårt att se för mig. Jag har behövt få uppleva situationer som är motsatsen för att inse hur denna situation inte är är något som inte funkar för mig i längden. Som barn hade jag ingen chans att agera annorlunda. Jag känner inget intresse för att beskylla någon eller lägga skulden på någon. Jag litar på att det bara har funnits goda intentioner och att det jag beskriver är en process av livet som jag vill lära av.

• Jag och min mor pratar och hon känner sig nyfiken på saker i mitt liv. Hon ställer frågor och jag svarar. Efter ett tag har jag sett att det är bara hennes nyfikenhet som styr och leder och jag bara hänger med. Jag börjar känna någon irritation och svag impuls att sakta ner och ibland stanna och förstå vad det är som händer. Jag säger att jag vill sakta ner för att förstå varför jag känner mig irriterad och förstå situationen mer. Hon saktar ner till en viss nivå med mig och jag får mer utrymme att känna in och höra vad som händer i mig. "Det känns som att det är mycket du (min mor) och din nyfikenhet i mig och att min nyfikenhet och intresse inte får så mycket plats som jag behöver för att stanna i kontakt med mig själv. Jag behöver/längtar efter en annan balans i att ge plats och följa min och din nyfikenhet. Detta är ett vanligt mönster jag ser i kontakt med min mor och mig. Jag har noterat att jag behöver vara i stark självkontakt för klara av att vara nära min mor i detta och jag tränar på att notera/uppmärksamma detta mönster när det händer och ge mer plats för min nyfikenhet för att balansera det dynamiken så jag inte tappar bort mig själv vilket är en konsekvens som sker ibland.

Hur är detta påträngande? Jo att det är mer av hennes nyfikenhet som styr vart vi går då hennes tempo är högre/snabbare än mitt. Som barn hade jag inte samma medvetenhet och kontakt med min valfrihet så jag hakade på/anpassade mig efter hennes tempo. Detta har lett till att jag har vant mig att anpassa mig efter andras tempo och jag har utvecklat en personlighetsdrag att ta in mer av andra än mig själv i vissa fall. Detta har lett till att jag kan fastna i att vara i andras energi och höra dem väldigt mycket och att jag glömmer bort mig själv och vad jag behöver i stunder.

Eftersom jag nu idag tränar på Relationellt Ledarskap, utforskande och läkning så strävar jag efter att ta så mycket ansvar för mina känslor som möjligt och se till att jag tar hand om att tillgodose och skydda mina behov.

• I denna situation som är nämnd ovan tränar jag på att notera hur jag anpassar mitt tempo efter andra genom att uppmärksamma mina andetag och puls som signalerar om jag upplever stress och spänningar.

• Jag tränar på att stanna upp och be om mer tid att känna in

• Notera en skön balans i min och andras nyfikenhet och hur mycket plats andra ger mig.

• Jag tränar på att namnge dessa mönster jag ser i kontakt med andra och medvetenadegöra det som jag upplever händer i kontakten.

• Namnge mina behov och vad jag önskar/längtar till för att få dem tillgodosedda.

• Träna på att acceptera att andra inte vill, kan eller förstår hur det är för mig samt vad jag behöver & vill.

• Träna på att avbryta när det börjar närma sig min kapacitet och ge mig själv och andra de konsekvenser som kommer med att inte kunna få mina behov i denna stund. Finna rätt avstånd i situationen samt i relationen i det stora.

Detta är lite av vad jag hittills har uppmärksammat på min resa när det gäller påträngdhet och inkräktande bemötande. Detta sker ju med fler än med min mor såklart. Hon är för mig en viktig person att utforska mig själv runt då jag ser tydligare hur jag har formats och förstår mer av mig själv. Jag hoppas denna text har kunnat vara till någon klarhet, inspiration eller annat för dig som läsare.

Nyfiken på vilka anknytningsstilar du kan känna igen dig med och var det för dig! Med vänlig hälsning, Adam