En del av min resa - Osäker Anknytningsstil

I detta inlägg vill jag försöka bjuda med dig "läsaren" på en resa genom mitt liv som jag nyligen har fått förstå mer av. Min motivation till denna text är att ge mig själv en plats att sätta ord på detta samt att jag vill bidra med denna sorts medvetenhet till världen då jag upplever det som läkande. Jag föreställer mig också att det kan vara stöttande till vissa personer som är på liknande resor.

För ca. 4-5 månader sedan kände jag mig mer deppig, nedstämd och ensam än kanske aldrig tidigare i mitt liv och jag såg inga vägar för mig att må bättre. Till detta var jag även rädd för att söka stöd från den svenska vården då jag kommer fån många upplevelser av att det system som jag ser är här för att hjälpa oss inte har hjälpt mig. Till exempel kommunal skola från 7-19 års ålder, Polisen vid några tillfällen samt hur jag har lärt mig se och förstå hur det så kallade skyddsnätet fungerar. En dag kände jag mig tillräckligt bekväm och trygg med att vara så obekväm som jag kände mig inför att gå till Vårdcentralen. Det var överväldigande och super utmanande att vara där. Jag fick en tid med en läkare (Annika) samt en tid med en KBT Psykolog (Anneli). Jag började med att gå till Anneli där vi pratade för att förstå min situation. Snart därefter gick jag till Läkare Annika för att få en sjukskrivning. Nu har jag träffat Anneli ca 10 gånger vilket verkar vara det som max erbjuds för att nu vara redo att gå tillbaka in i det gamla som jag tolkar det. Jag har träffat Annika 4 gånger och har nu varit sjukskriven på 100% i ca 4,5 månader. (med ett försök att hoppa på studier på 50% i 2-3 veckor som jag kollapsade av och fick avsluta.)

Under mina samtal med Psykolog Anneli fick jag efter 2-3 träffar en Diagnos där det stod deprimerad. Detta gav mig en upplevelse av att åter igen inte känna mig sedd och jag sökte vidare på egen hand efter alternativa diagnoser i syfte att känna igen mig själv. lära mig mer och hitta en diagnos med Anneli som passade mig och där jag fick plats i. Efter att ha lyssnat på boken "Kroppen håller räkningen" skriven av Bessel van der Kolk där han pratar om "hur olika diagnoser uppkommer". Han berättar att det kommer nya diagnoser för att det är många som inte får rätt hjälp då många diagnoser inte tar in hela personens problematik in i beräkning. Han pratar om en diagnos som innefattar barndomstrauma som jag tolkar ger möjlighet att gå djupare in i att förstå varje människas situation med syfte att finna fler vägar som verkligen stöttar personens läkning. Denna diagnos heter Complex PTSD och jag sökte vidare för att se om det fanns en arbetsbok där jag kunde lära mig mer om denna diagnos. Efter att ha läst mer och mer så känner jag igen mig i mycket och får upplevelsen av att denna diagnos tar in hela mig och min upplevelse.

Som jag förstår Complex PTSD är det när en person har varit i många små jobbiga upplevelser under lång tid och har därför skapat beteenden som idag påverkar personen i sitt liv. Man har lixom marinerats länge och kanske hela sitt liv.

I denna C-PTSD arbetsbok tar dem in teorin om de "4 anknytningsstilarna" som enligt mig är en grov överblick om hur vi människor formas av vilka beteenden vi blir bemötta med som barn. Oftast våra primära vårdnadshavare som föräldrar. Den ger en överblick om hur vi tenderar att agera i relation till andra. Den anknytningsstil som fångar min uppmärksamhet är "orolig och osäker anknytningsstil" där jag känner igen mig själv ganska mycket. Här ser du en bild från boken.

Det jag känner igen mig i är att jag haft två föräldrar där jag har känt mig osäker och orolig om jag kan få den trygghet, tillit och förutsägbarhet som jag behövt för att känna mig avslappnad. och speciellt med min moder. Jag känner även igen mig i att "relationer är opålitliga över lag".

Sedan 16-18 månader sedan har jag hållit på med en praktisering som många känner igen som "Circling", "Authentiskt Relaterande" eller "RIA - Relational Inquiry Approach". Kort förklarat handlar det om att notera och vara med det som är levande inom mig/oss stund för stund. Inte fixa eller förändra saker utan bara låta saker få plats att vara vad det är. Hur är detta kopplat med det jag tidigare har skrivit? Jo i denna praktisering har vi olika lager av medvetenhet som vi uppmärksammar och noterar inom oss själva samt sätter ord på. Fysiska sensationer, Föreställningar, Känslor, Tankar, Antagningar och Impulser. Under dessa månader har jag naturligt varit mer nyfiken på vissa lager och därmed ibland följt ett lager mer under några veckor. Jag minns hur hjälpsamt det har varit med att notera mina impulser och med tiden har jag kunnat se att vissa impulser är rena försvarsmekanismer som jag har utvecklat sedan litet barn för att överleva och bevara någon form av trygghet och förutsägbarhet i mina relationer. Om jag ska gå till botten på något vis så ser jag att många av mina impulser/vanemönster kommer från hur jag växt upp med mina föräldrar.

Ett tydligt mönster jag ser är att jag har många impulser som handlar om att vara med andras upplevelse. Jag kan se att jag många gånger har agerat på dessa impulser då jag ofta blivit sedd och uppskattad av andra mycket när jag fokuserar på hur det är att vara dem. Alla gillar att bli sedda, hörda och förstådda. Jag har också fått mycket kontakt med andra då jag till större del har lyssnat och förstått deras verklighet.

Det som för mig har varit nya insikter senaste 3-4 åren är att jag inte har fått så mycket plats i många relationer då jag varit så van att lyssna och höra andra. Efter en mer balanserad relation som jag var med om mellan 2020-2022 fick jag se och känna hur det är när balansen är annorlunda. Där jag fick mer plats att blir sedd och hörd. Detta fick mig att se detta mönster ännu tydligare och jag fick syn på att jag är riktigt trött att lyssna på andra. Jag fick för första gången höra om "Empathy Fatigue" Som kommer från att ha levt länge i obalanserade relationer empatiskt. Jag märkte tydligt hur min förmåga blev svagare och senaste 6 månaderna har jag blivit mer okej med att inte över-empatisera med andra. Jag ser mönstret lättare och jag förstår varför det har varit där och nu kan jag även känna mig mer avslappnad i att inte empatisera hela tiden med alla. Det är tryggt och säkert att avstå från det och jag överlever.

Sammanfattningsvis har jag fått se hur jag har impulsmönster av att fokusera på andra och hur det är att vara dom från en omedveten tro och att detta är så jag måste göra/agera för att vara trygg och känna mig säker. Det jag fokuserar på att göra nu är att notera dessa impulser av att gå in i andras upplevelse. Stanna där och avstå att handla därefter. Jag är mer nyfiken på att se hur det är att vara mig själv om jag bryter detta mönster. Bryter det genom att bara vara tyst eller prata om det som händer i mig.

"Jag Måste inte gå in i andras upplevelse, det är okej om jag bara är kvar i mig!"

Stödord

• Psykolog KBT

• C-PTSD

• Orolig & osäker Anknytningsstil

• Relation till min mor

• Emotionell Trötthet

• Noterar Impulser & mönster

• Kontakt med gränser och kommunicera dem

• Längtar Relationellt ledarskap och ägandeskap