Att läka Trauman

Att skriva om Trauman känns levande och äkta. Jag är just nu i ett eget utforskande om att förstå mina egna Trauman från mitt liv och speciellt från min barndom. Jag går till en psykolog och pratar om hur det upplever olika svåra situationer, jag har en coach som jag utforskar vad det är som händer i min "Nu upplevelse" där jag får träna på att uppmärksamma mig själv och se olika mönster. Jag läser/lyssnar på böcker om trauma där mina favoriter just nu är "The body keeps the score" av Bessel van der kolk, "When the body says NO" & "The Myth of Normal"av Gabor Mate samt "Healing Collective Trauma" av Thomas Hubl. Hur dem beskriver och pratat om Trauma resonerar mycket inom mig och jag kan relatera och få mycket hjälp. Det ger mig mesta dels hopp, gemenskap, lärande, sjalvförståelse, självkontakt och trygghet att det kan bli bättre.

Vad innebär det att läka Trauman?

Ja detta är en complex fråga att svara på då det innebär så många fokuspunkter. Ett kort och koncentrerat skulle kunna låta såhär. Först och främst är trauma för mig att vi har fått något som vi inte behövde eller som inte servade oss. Tex. att vi blev matade när vi var arga eller frustrerade som barn istället för att bli sedda och hörda som barn. Så för att förtydliga fick vi mer mat än vad vi hade behöv av. Ett exempel på att vi saknat något kan vara att vi växt upp med föräldrar som varit känslomässigt avstängda och därmed inte kunnat validera eller se våra känslor och höra dem. Så vi fick ett känslomässigt avvisning som resulterade i att vi kände oss oviktiga. Så för att från dessa Trauman ska få läkning behöver de få vad de inte fick eller ta bort det som det fick för mycket av.

Så idag kanske vi längtar efter att bli sedda & hörde av andra när vi nu får kontakt med vår ilska eller frustration istället för att äta bort dessa känslor. I det andra fallet kanske vi skulle behöva få höra från andra att de ser och hör vad jag känner för att få upplevelsen att bli sedd i sina känslor. Så kort sagt att få det vi har saknat för att läka våra sår.

Det svåra med relationella Trauman

Många sår kan vi läka på egen hand, tex hur vi ser på oss själva och tolkar vår inre kritiker som kanske attackerar oss själva. (När vi ser att vi kan ge empati och höra vad den inre kritikern känner och behöver kan vi bli vän med den och kanske se den som en inre utbildare som ständigt ger oss feedback om hur vi kan växa och lära oss av det vi varit med om.)

Det svåra med vissa Trauman & sår är att de kräver att vi får saker av andra för att uppleva läkning. Jag kan ju lära mig känna mina egna känslor och se dem. Men jag kan inte ge mig själv en upplevelse att känna mig trygg i hur andra ser och känner av mina känslor. Det förutsätter att andra har den finkänsligheten inom sig själva för att kunna ge det till sin omgivning.

Detta pekar både Gabor Mate och Thomas Hubl på i det budskap jag tolkar in från dem. För att få våra Trauman läkta behöver vi göra det tillsammans. Vi kan inte läka helt på egen hand. Detta är för mig både vackert och läskigt för det pekar på hur ömsesidigt beroende vi är till varandra och allt. Vi kan inte klara av vissa saker på egen hand. vi sitter liksom ihop vare sig vi vill eller inte.

Slutsats

För att jag ska få läka mina sår behöver jag hitta människor som är på en liknande resa och förstår saker på ett liknande sätt. För bara där och då kan jag få det jag behöver för att läka och må bra i mitt liv. Och samma är det för andra vilket känns skönt att det är en ömsesidighet i våra kontakter.