5 vanliga misstag inom gränssättning

I denna artikel kommer du få höra om några av de vanligaste sätt vi hanterar gränssättning och få se varför dem inte funkar. Ett liv utan gränssättningar är skadligt för den enskilda individen och relationerna som vi har. Att ha gränser är naturligt och viktigt för att bevara vår hälsa. I dagens samhälle kan vi se en avsaknad av gränssättning i våra relationer och det oroar mig och därmed motiveras jag att lära mig själv mer samt även dela mina lärdomar med världen. För mig har detta givit mig mycket inre och yttre klarhet som sen har hjälpt mig att fokusera vart jag kan ta mer ansvar och mindre ansvar i relation till andra människor. En guldgruva som jag önskar att alla har tillgång till inom sig själva.

1. Vi kommunicerar vår gräns när vi har nått över gränsen. Vi noterar eller säger något om vår gräns när den är passerad. Detta kan resultera i att vi inte har någon kapacitet kvar och att vi behöver fly situationen för att skydda oss. Eller att vi fastnar i den och inte klarar av att ta oss därifrån. Detta gör det svårt för oss att värna/skydda våra egna behov och vi hamnar på en plats där vi är beroende av andras hjälp. Det kanske är förens efteråt vi inser att vår gräns blev passerad. En vanlig reaktion är då att vi beskyller andra för att ha gått över våra gränser. Det är inget fel med detta, bara att det kan vara jobbigt att vara tvungen att ha saker på ett visst sätt av andra. Vi gör oss beroende av andra och för oss bort från att se att vi inte stod upp för våra gränser från

   början.

2. Vi tänker att det handlar om att ändra andras beteende. Här kan vi fastna och det kan bli svårt att få våra behov tillgodosedda. Jag menar att det är helt naturligt att vilja berätta vad andra skulle kunna göra annorlunda för att bemöta oss men det är inte vad jag pekar på här. Här tror vi att det är andra som ska ändra på sig för att det ska funka smidigt för kontakten. För de som känner igen sig så kanske det har gått i vissa situationer och att vissa gör som vi säger från en plats av att vara rädda för konflikter eller att väcka "otrevliga" känslor hos andra. "People pleasing" personer. Sen finns det personer som genuint vill bidra och göra sitt bästa för att bemöta oss såklart. Det jag vill peka på är att vi missar att se vad vi behöver göra för att det ska kännas tryggt för oss.

3. Vi får det att handla om vad vi inte vill istället för vad vi vill. Att sätta gränser handlar om att säga vad vi inte vill ha och kunna känna oss trygga och bekväma i att säga "Stop", "Nej", eller "det här funkar inte för mig". Ja det är grundläggande men inte processen att av att ta ansvar för sina gränser. För de som inte kan detta kommer ha det svårt att skydda sig och ta hand om sina behov. Sanning är att det är som ett halv steg taget. Vi behöver också ta sista delen av steget för att slutföra ansvaret som ligger på oss. Det gör vi genom att berätta vad det är vi behöver och vad vi vill. Här är det också avgörande om du ger Ickegörbara Önskemål Vs. Förvara Önskemål.

4. Vi säger vår gräns till andra en gång och tror att det är klart då. Vi vill att det ska räcka med att säga våra gränser en gång och att andra ska respektera och acceptera dem. Det är en fin önskan medan verkligheten enligt mig funkar på ett annat sätt. Min erfarenhet säger att vi får ta oss an rollen att utbilda vår omgivning om våra gränser mer än en gång tills folk lärt sig. Sen kanske vi har en gräns i hur många gånger vi klarar av att påminna/utbilda andra och beroende på situationen får vi se vad som behövs då.

5. Vi använder krafter utanför oss själva. Vi använder oss av normer, regler och lagar vilket ofta ger andra en upplevelse av att dem är eller gjort fel. Detta kan väcka motstånd och försvar. Om vi istället berättar hur vi påverkas av andras beteende och vilka gränser det utmanar inom oss kan det påverka hur andra hör oss. Tror även att visa oss sårbara.

GRUNDLÄGGANDE GÄLLANDE GRÄNSER:

För att vara tydlig så är det var och ens eget ansvar att vara i kontakt med sig själv för att kunna ta ansvar för sina gränser. Ett oläkt känslosystem försvårar förmågan att känna sina känslor som signalerar våra gränser och vår kapacitet. För att ta sig från beroendeställning till oberoende så behöver vi träna upp vår egen självkontakt för att kunna vara i kontakt med våra gränser och förstå att det är på vår sida planhalvan att ansvara för. Såvida du inte är ett barn under 8-15 år som lever med dina föräldrar. En viktig lärdom här kan vara att försöka träna på att hålla kontakt och kommunicera sina gränser innan det gått över gränsen.